Vår historia.
Dokumentation vårterminen 2015
Allt började med att Kristianne och Emma tänkte göra en manual för museer riktat till barn med asperger/autism, det bestämdes redan under hösten 2014. Uppsatsförslaget blev ändrat vilket gjorde att manualens arbete inte kunde använda uppsatsarbetet som bas. I december berättade Joel att han inte fått någon praktik och både Emma och Kristianne sa att häng med oss om du vill! Joel hade då under hösten tillsammans med Arvid skrivit en uppsats om E-sport.
Här ändrades arbetet för första gången till att bli en barnbok som skulle behandla hur Hund och Robot gick på museum. Arbetet fortskred med definitioner om hur vi skulle göra, hur figurerna skulle se ut, ett basmanus till boken och även ett bildmanus. Boken blev totaldissad. Vi hade då under en längre period arbetat med att ta fram både en hund och en robot som vi ansåg passade i boken. Vi hade gjort klart ett manus som naturligtvis behövde finjusteras, men ändå hade sin struktur. Vi visste hur vi skulle rita varje bild och vi visste vad vi skulle ha för fakta. När boken blev överkörd kände vi oss minst lika överkörda. VI fick dock konstruktiv kritik och vår handledare ansåg att vi skulle göra händelsekort. Vi tänkte lite på ideen och vi gillade den. Vi skulle använda oss av det vi redan fått ihop i form av fakta och vi kunde använda oss av den erfarenhet Emma har från sitt liv som mamma till en pojke med Asperger syndrom. Simon skulle finnas med på varje händelsekort, samt att fakta skulle finnas med, tips och råd hur man skulle kunna anamma dessa erfarenheter skulle även det finnas med. VI började med att göra två händelsekort klara för granskning. Då fick vi mail av vår handledare som tyvärr inte kunde handleda oss för tillfället och vi fick då rådet att maila en annan person som kunde hjälpa oss framåt. Vilket vi naturligtvis gjorde. VI var jätte nöjda med våra händelsekort, designen var snygg och händelserna med Simon fanns med och den viktiga faktan och en liten ruta med visste du att, men här tog det stopp igen.
Nu var vi alla trötta, ledsna och hade stor lust att ge upp allt, hoppa av KSM och ta första bästa jobb och aldrig mer tänka på Linköpings Universitet. Väggen var precis framför näsan på oss alla tre. VI var så nöjda och är fortfarande nöjda med det vi gjort och kanske skulle vi skitit i allt och bara fortsatt vår väg framåt, men vi var samtidigt inte beredda att ge upp, vi vill ha vår examen.
Kritiken denna gång bestod i att finns verkligen Asperger, med tanke på den debatt som hållits för ungefär ett år sen när DSM manualerna i USA tog och ändrade diagnoskriterier inom Autism spektrum diagnoser. Sen så fick vi höra att vi faktiskt inte visste något om detta eftersom vi inte är utbildade inom det och på så sätt är noviser. Till viss del helt sant. Därför kunde vi inte fortsätta med våra händelsekort eftersom vi inte var utbildade psykologer och inte heller hade ett gäng psykologer bakom oss. Även här förstod vi nog vad som menades. VI fick förslaget att göra en utställning. Här var väggen en millimeter från nästippen. EN utställning på denna korta tiden som är kvar? Hur tänkte du nu? Efter en tids diskussion så insåg vi att vi hade lite olika vision på vad en utställning är och vad den kan vara. Vi brinner alla tre för utställningar på ett eller annat sätt. Handledaren ville att vi bestämde oss på en gång. Vi tittade på varandra och tänkte att om vi gör det på vårt sätt så kan det bli bra. Vi fortsatte diskussionen efter mötet och gjorde en tankekarta på vad och hur vi skulle lägga upp arbetet för vi visste att det skulle bli intensivt. Möte med redaktionsgruppen och där ansåg handledaren att vi skulle gå tillbaka till manualen Emma och Kristianne tänkt göra från början, men där blev det stopp och vi ansåg NEEEEJ, det finns inte en chans i världen. Vi ska göra vår utställning.
Så här är vi nu, vi började med att diskutera vad vi faktiskt ska ha med i den lilla informationsutställningen vi nu ska göra. VI kan fortfarande använda endel av det materialet vi redan samlat (Puh). Vi tog kontakt med olika personer för intervju och en intervjuperson nappade, pedagogen som omnämns i ett inlägg här nere. Vi arbetade med frågor att ställa till pedagogen (9/4-15). Vi arbetar även med fakta ramar om ritprat/sociala berättelser, tydliggörande pedagogik och scheman timstock. Samtidigt har vi nu mailat alla handledarpersoner som varit inblandade för att få svar på vem vi ska vända oss till vid frågor. VI skriver även 75 % rapporten som ska vara inlämnad fredag den 10/4-15. Ett brev till vårdenheter och andra intressanta enheter har komponerats och ska skickas ut så fort vi känner oss redo.
VI hade inte tänkt att fokusera på formen av utställningen i tidigt skede, men då den kom infarandes på ett bananskal ansåg vi att det bara är att tuta och köra.
Allt började med att Kristianne och Emma tänkte göra en manual för museer riktat till barn med asperger/autism, det bestämdes redan under hösten 2014. Uppsatsförslaget blev ändrat vilket gjorde att manualens arbete inte kunde använda uppsatsarbetet som bas. I december berättade Joel att han inte fått någon praktik och både Emma och Kristianne sa att häng med oss om du vill! Joel hade då under hösten tillsammans med Arvid skrivit en uppsats om E-sport.
Här ändrades arbetet för första gången till att bli en barnbok som skulle behandla hur Hund och Robot gick på museum. Arbetet fortskred med definitioner om hur vi skulle göra, hur figurerna skulle se ut, ett basmanus till boken och även ett bildmanus. Boken blev totaldissad. Vi hade då under en längre period arbetat med att ta fram både en hund och en robot som vi ansåg passade i boken. Vi hade gjort klart ett manus som naturligtvis behövde finjusteras, men ändå hade sin struktur. Vi visste hur vi skulle rita varje bild och vi visste vad vi skulle ha för fakta. När boken blev överkörd kände vi oss minst lika överkörda. VI fick dock konstruktiv kritik och vår handledare ansåg att vi skulle göra händelsekort. Vi tänkte lite på ideen och vi gillade den. Vi skulle använda oss av det vi redan fått ihop i form av fakta och vi kunde använda oss av den erfarenhet Emma har från sitt liv som mamma till en pojke med Asperger syndrom. Simon skulle finnas med på varje händelsekort, samt att fakta skulle finnas med, tips och råd hur man skulle kunna anamma dessa erfarenheter skulle även det finnas med. VI började med att göra två händelsekort klara för granskning. Då fick vi mail av vår handledare som tyvärr inte kunde handleda oss för tillfället och vi fick då rådet att maila en annan person som kunde hjälpa oss framåt. Vilket vi naturligtvis gjorde. VI var jätte nöjda med våra händelsekort, designen var snygg och händelserna med Simon fanns med och den viktiga faktan och en liten ruta med visste du att, men här tog det stopp igen.
Nu var vi alla trötta, ledsna och hade stor lust att ge upp allt, hoppa av KSM och ta första bästa jobb och aldrig mer tänka på Linköpings Universitet. Väggen var precis framför näsan på oss alla tre. VI var så nöjda och är fortfarande nöjda med det vi gjort och kanske skulle vi skitit i allt och bara fortsatt vår väg framåt, men vi var samtidigt inte beredda att ge upp, vi vill ha vår examen.
Kritiken denna gång bestod i att finns verkligen Asperger, med tanke på den debatt som hållits för ungefär ett år sen när DSM manualerna i USA tog och ändrade diagnoskriterier inom Autism spektrum diagnoser. Sen så fick vi höra att vi faktiskt inte visste något om detta eftersom vi inte är utbildade inom det och på så sätt är noviser. Till viss del helt sant. Därför kunde vi inte fortsätta med våra händelsekort eftersom vi inte var utbildade psykologer och inte heller hade ett gäng psykologer bakom oss. Även här förstod vi nog vad som menades. VI fick förslaget att göra en utställning. Här var väggen en millimeter från nästippen. EN utställning på denna korta tiden som är kvar? Hur tänkte du nu? Efter en tids diskussion så insåg vi att vi hade lite olika vision på vad en utställning är och vad den kan vara. Vi brinner alla tre för utställningar på ett eller annat sätt. Handledaren ville att vi bestämde oss på en gång. Vi tittade på varandra och tänkte att om vi gör det på vårt sätt så kan det bli bra. Vi fortsatte diskussionen efter mötet och gjorde en tankekarta på vad och hur vi skulle lägga upp arbetet för vi visste att det skulle bli intensivt. Möte med redaktionsgruppen och där ansåg handledaren att vi skulle gå tillbaka till manualen Emma och Kristianne tänkt göra från början, men där blev det stopp och vi ansåg NEEEEJ, det finns inte en chans i världen. Vi ska göra vår utställning.
Så här är vi nu, vi började med att diskutera vad vi faktiskt ska ha med i den lilla informationsutställningen vi nu ska göra. VI kan fortfarande använda endel av det materialet vi redan samlat (Puh). Vi tog kontakt med olika personer för intervju och en intervjuperson nappade, pedagogen som omnämns i ett inlägg här nere. Vi arbetade med frågor att ställa till pedagogen (9/4-15). Vi arbetar även med fakta ramar om ritprat/sociala berättelser, tydliggörande pedagogik och scheman timstock. Samtidigt har vi nu mailat alla handledarpersoner som varit inblandade för att få svar på vem vi ska vända oss till vid frågor. VI skriver även 75 % rapporten som ska vara inlämnad fredag den 10/4-15. Ett brev till vårdenheter och andra intressanta enheter har komponerats och ska skickas ut så fort vi känner oss redo.
VI hade inte tänkt att fokusera på formen av utställningen i tidigt skede, men då den kom infarandes på ett bananskal ansåg vi att det bara är att tuta och köra.
I dagsläget befinner vi oss på dagen före dagen före dopparedagen!
Pedagogens Svar
För att stärka vårt arbete mötte vi en pedagog. Här är ett sammandrag av
den intervjun.
Väl läst!
PED: Låt oss presentera den 60 åriga pedagogen, assistenten eller om man så
vill resursen. Jobbat med barn sedan 1972, på skola sedan 1992, barn med funktionsnedsättningar
inom neuropsykiatrin har alltid funnits med mer eller mindre i arbetslivet,
dock inte alltid benämnts så.
Om ett barn får en diagnos inom autismspektrat innebär det begränsningar
inom de tre områdena social interaktion, kommunikation och
föreställningsförmåga(spsm). Autism är alltså en funktionsnedsättning, en
funktionsnedsättning är en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell
funktionsförmåga.(socialstyrelsen)
PED: ”Att våga prova nya och annorlunda sätt att arbeta på, att sätta den
egna kreativiteten och flexibiliteten på prov, för det finns ingen färdig mall
för inlärning utan det gäller att ta vara på här och nu. Ge barnen tid att
utvecklas och att utvecklas på sitt egna sätt utifrån de förutsättningar som
barnet har. Det stakar ut en väg för framtida förutsättningar.”
Att tänka på vid
undervisning av barn med funktionsnedsättning är att funktionsnedsättningen kan
få konsekvenser för barnens lärande. Därför är det viktigt att hitta rätt
pedagogiska verktyg, strategier och läromaterial för just den specifika
individens funktionsnedsättning. Miljön runt omkring är också viktig och måste
anpassas för att endel barn ska kunna klara de uppsatta målen. Kom ihåg att
även tänka på rutiner, lokalens användning, färger, ljus, luft, intryck och
ljud. (spsm)
PED ”De är svårt ibland, att få barnen att vilja pröva okänt vatten, att få
barnet att förstå att det är okej att inte lyckas första gången, det är så
viktigt att se kämpar glöden som en belöning, den är värt allt. Något som var
omöjligt, som barnet aldrig trodde det skulle klarat av eller visste att det
kunde, blev gjort och de klarar av den svårigheten med bravur. Det är min
belöning!”
I undervisningen av elever inom autismspektrat är det viktigt att ligga
steget före och att undervisningen anpassas individuellt (spsm)
PED ”På min skola använder vi oss av scheman och annan tydliggörande
pedagogik och även sociala berättelser.”
Sociala berättelser är korta berättelser som beskriver en situation och den
reaktion som är önskvärd. Den sociala berättelsen anpassas till individen, både
med hänsyn till vad som är problemet samt nivån som barnet själv klarar av.
Pedagoger beskriver och förklarar en situation som är svårt för en person med
exempelvis autism att förstå. Detta görs för att visa på hur en situation
lättare kan hanteras. Glöm här inte bort att anpassa till individens egna
förutsättningar.
PED: “Alla barn har bildscheman, men vissa har mer specifika. Det gäller
att anpassa till varje individ för det som passar det ena barnet kan vara en
stupstock för andra. ”
”Ritprat används vid behov, det funkar kanon på vissa barn när det hänt
något, på andra barn mindre bra. Ibland ritar vi vuxna, men det händer även att
barnet ritar. Vissa tillfällen passar det bäst att både pedagog och barn ritar.
Återigen måste man individ anpassa. Ritprat ger tid till lugn och ro samt
konkret förståelse för det som hänt.”
PED: Viktigaste med arbetet med barn med NPF problematik är att ge dem
tid att utvecklas på sitt/ sin egna väg och att inte alltid mäta utan
se att det finns förutsättningar att komma framåt.
PED: “Alla barn klarar inte av att vara integrerade i en stor klass, att
mindre klasser med bra resurser och lugnare miljö kan ge dessa barn arbetsro
och få sin tid för inlärning är viktigt”
PED: “Självklart finns brister i utlärningen men man ska komma ihåg att det
är ju inte en/ ett inlärningssätt som är rätt, då man måste anpassa efter varje
elev och hans/hennes problematik.”
PED: Det som
passar för det ena barnet kan vara en stupstock för andra. Men mindre grupper
där det inte går för fort fram eller snarare en takt som är anpassad till
individen där barnen kan lära sig i sin egen takt och där det finns stöd att få
direkt.
PED: Ritprat sker vid behov, för vissa barn är det en jättebra metod när
det har hänt något, antingen ritar den vuxne eller barnet eller båda det ger
tid till lugn och ro och konkret förståelse för det som hänt.
PED: Scheman använder vi dagligen.
Ritprata
Ritprat har
fantastiskt många fördelar för personer med autismspektrumtillstånd. Att göra
kommunikationen visuell är i sig ett bra hjälpmedel. Visuellt stöd gör att det
blir lättare att behålla fokus i ett samtal.
- Gunilla Gerland, föreläsare & författare
- Gunilla Gerland, föreläsare & författare
Vad är ritprata?
Att ritprata är ett sätt att kommunicera via bilder och text med människor inom autismpektret. Det är ett sätt att synliggöra osynliga ”regler” för människor med autism och ett sätt för de utan att förstå dessa ”regler”.Dessa regler är främst vardagssituationer som anses svårbegripliga. Vissa regler delas med andra människor medan andra regler är helt unika för personen med autism. För att kunna kommunicera med hjälp av ritprat använder man sig främst utav dessa två metoder; Seriesamtal är
- Seriesamtal
- Sociala berättelser
Seriesamtal:
Seriesamtal är en metod för att finna ett eller flera problem i vardagssituationer för
personer inom autismspektrumet.
Ett Seriesamtal kan beskrivas som ett samtal med hjälp av enkla bilder. Bilderna är försedda med prat- eller tankebubblor. Man ritar, skriver och förklarar det man pratar om.
Hur går det till?
Seriesamtal byggs upp i serierutor med streckgubbar där man målar ut tydliga pratbubblor. Sedan får de två personerna som kommunicerar ta en penna och turas om att fylla samtalet. Personen utan autism får ställa frågor kring problemet där man sakta arbetar sig fram för att finna problemet och förklarar (med hjälp av samtalet) att problemet är en regel som måste följas.
Seriesamtal byggs upp i serierutor med streckgubbar där man målar ut tydliga pratbubblor. Sedan får de två personerna som kommunicerar ta en penna och turas om att fylla samtalet. Personen utan autism får ställa frågor kring problemet där man sakta arbetar sig fram för att finna problemet och förklarar (med hjälp av samtalet) att problemet är en regel som måste följas.
Sociala berättelser:
En Social berättelse
är en kort berättelse som ska ge ökad social förståelse för en speciell
situation eller ett begrepp. Berättelsen ska presentera information visuellt
och svara på frågorna vad som händer och varför det händer. Den ska också ge en
ledtråd till hur man kan göra i den beskrivna situationen. Den Sociala
berättelsen skiljer sig från ett schema eller bruksanvisning just genom att den
besvarar de ej ställda frågorna: ”Vad är det som händer?” och ”Varför händer
det?”
Sociala berättelser är en annan metod där man använder sig
utav en mer personanpassad berättande för att finna problemet. Här vet man dock
om vad problemet är och vill ge personen en förståelse för den oskrivna regeln
som personen med autism inte är medveten om.
Hur går det till?
När du utför en social berättelse är det viktigt att du
bestämmer ämne för att avgränsa problemet och ser till att personen med autism
kan fokusera på just det som anses vara problemet och inte ett flertal olika
problem vid samma tillfälle. Det kan se ut på följande sätt;
- Du börjar med att beskriva objektivt vart situationen sker och de som är inblandade, vad dessa gör och varför dem gör det. Du bygger helt enkelt upp en bakgrund till berättelsen.
- Här vill du skapa ett perspektiv för hur personer upplever saker med reaktioner, känslor eller önskningar som du vill uppnå med situationen
- Den tredje punkten går ut på att ge personen direktiv i vad som förväntas från han eller henne. Dessa meningar börjar ofta med "Jag vill /kan /kommer att..." De ska alltså förklara vad personen väntas uppnå med den sociala berättelsen.
- Föreslå hur personen ska minnas / tolka regeln. Här försöker man få personen själv att tänka till hur han / hon ska gå tillväga, där exempelvis specialintressen kan utnyttjas.
Se sedan till att läsa igenom de sociala
berättelserna när ni väl klargjort problemet för att repetera regeln.
Andra sätt
Vi har valt att som ni sett på utställningen fokusera på vissa pedagogiker vid autism.Två andra exempel på pedagogiska metoder är tillämpad beteende analys samt alternativ kompletterande komunikation
Visste du att...
Dessa kända personer har autism/asperger?
- Albert Einstein
- Thomas Edison
- Karl XII
- Michelangelo Buonarroti
- Isaac Newton
- wolfgang amadeus mozart
- Lewis Caroll
Eller att...
Dr. Leo Kanner beskrev autism år 1943. Han rapporterade att 11 barn visade lite till inget intresse i människor men stort intresse i andra saker.
- Hans Asperger – En österrikisk docent och pediatriker efter vilken Asperges syndrom är uppkallat.
- 1 av 200 anses ha Aspergers syndrom
- Man kan ha ett specialintresse som man kan mycket om t.ex Rymden, ett spel
- Personer med asperger är normal- eller högbegåvade
Einstein |
Newton |
Mozart |
Länkar
Appar
https://autismnvskane.wordpress.com/appar-som-hjalpmedel/
http://www.pappasappar.se/om/autism/
https://itunes.apple.com/se/app/autism-apps/id441600681?mt=8
Bloggar
http://barnmedautism.blogspot.se/
Andra Sidor
https://www.spsm.se/
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Autism/
Intresseorganisationer
http://attention-riks.se/
http://www.autism.se/
https://autismnvskane.wordpress.com/appar-som-hjalpmedel/
http://www.pappasappar.se/om/autism/
https://itunes.apple.com/se/app/autism-apps/id441600681?mt=8
Bloggar
http://barnmedautism.blogspot.se/
Andra Sidor
https://www.spsm.se/
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Autism/
Intresseorganisationer
http://attention-riks.se/
http://www.autism.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)