Ritprata

Ritprat har fantastiskt många fördelar för personer med autismspektrumtillstånd. Att göra kommunikationen visuell är i sig ett bra hjälpmedel. Visuellt stöd gör att det blir lättare att behålla fokus i ett samtal.
-  Gunilla Gerland, föreläsare & författare

Vad är ritprata?

Att ritprata är ett sätt att kommunicera via bilder och text med människor inom autismpektret. Det är ett sätt att synliggöra osynliga ”regler” för människor med autism och ett sätt för de utan att förstå dessa ”regler”.
Dessa regler är främst vardagssituationer som anses svårbegripliga. Vissa regler delas med andra människor medan andra regler är helt unika för personen med autism. För att kunna kommunicera med hjälp av ritprat använder man sig främst utav dessa två metoder; Seriesamtal är

• Seriesamtal
• Sociala berättelser

Seriesamtal:

Seriesamtal är en metod för att finna ett eller flera problem i vardagssituationer för personer inom autismspektrumet.

Ett Seriesamtal kan beskrivas som ett samtal med hjälp av enkla bilder. Bilderna är försedda med prat- eller tankebubblor. Man ritar, skriver och förklarar det man pratar om.

Fördelar med seriesamtal är att det går att hålla ett långsamt tempo för att personen med autism ska få en längre betänketid för att utföra sina svar och kunna fokusera på det man talar om. Det är ett sätt att ”fiska” ur ledtrådar ur personens minne.

Hur går det till?
Seriesamtal byggs upp i serierutor med streckgubbar där man målar ut tydliga pratbubblor. Sedan får de två personerna som kommunicerar ta en penna och turas om att fylla samtalet. Personen utan autism får ställa frågor kring problemet där man sakta arbetar sig fram för att finna problemet och förklarar (med hjälp av samtalet) att problemet är en regel som måste följas.

Sociala berättelser:

En Social berättelse är en kort berättelse som ska ge ökad social förståelse för en speciell situation eller ett begrepp. Berättelsen ska presentera information visuellt och svara på frågorna vad som händer och varför det händer. Den ska också ge en ledtråd till hur man kan göra i den beskrivna situationen. Den Sociala berättelsen skiljer sig från ett schema eller bruksanvisning just genom att den besvarar de ej ställda frågorna: ”Vad är det som händer?” och ”Varför händer det?”

Sociala berättelser är en annan metod där man använder sig utav en mer personanpassad berättande för att finna problemet. Här vet man dock om vad problemet är och vill ge personen en förståelse för den oskrivna regeln som personen med autism inte är medveten om.

Hur går det till?

När du utför en social berättelse är det viktigt att du bestämmer ämne för att avgränsa problemet och ser till att personen med autism kan fokusera på just det som anses vara problemet och inte ett flertal olika problem vid samma tillfälle. Det kan se ut på följande sätt;

1. Du börjar med att beskriva objektivt vart situationen sker och de som är inblandade, vad dessa gör och varför dem gör det. Du bygger helt enkelt upp en bakgrund till berättelsen.
2. Här vill du skapa ett perspektiv för hur personer upplever saker med reaktioner, känslor eller önskningar som du vill uppnå med situationen
3. Den tredje punkten går ut på att ge personen direktiv i vad som förväntas från han eller henne. Dessa meningar börjar ofta med "Jag vill /kan /kommer att..." De ska alltså förklara vad personen väntas uppnå med den sociala berättelsen.
4. Föreslå hur personen ska minnas / tolka regeln. Här försöker man få personen själv att tänka till hur han / hon ska gå tillväga, där exempelvis specialintressen kan utnyttjas.

Se sedan till att läsa igenom de sociala berättelserna när ni väl klargjort problemet för att repetera regeln.