Dokumentation vårterminen 2015
Allt började med att Kristianne och Emma tänkte göra en manual för museer riktat till barn med asperger/autism, det bestämdes redan under hösten 2014. Uppsatsförslaget blev ändrat vilket gjorde att manualens arbete inte kunde använda uppsatsarbetet som bas. I december berättade Joel att han inte fått någon praktik och både Emma och Kristianne sa att häng med oss om du vill! Joel hade då under hösten tillsammans med Arvid skrivit en uppsats om E-sport.
Här ändrades arbetet för första gången till att bli en barnbok som skulle behandla hur Hund och Robot gick på museum. Arbetet fortskred med definitioner om hur vi skulle göra, hur figurerna skulle se ut, ett basmanus till boken och även ett bildmanus. Boken blev totaldissad. Vi hade då under en längre period arbetat med att ta fram både en hund och en robot som vi ansåg passade i boken. Vi hade gjort klart ett manus som naturligtvis behövde finjusteras, men ändå hade sin struktur. Vi visste hur vi skulle rita varje bild och vi visste vad vi skulle ha för fakta. När boken blev överkörd kände vi oss minst lika överkörda. VI fick dock konstruktiv kritik och vår handledare ansåg att vi skulle göra händelsekort. Vi tänkte lite på ideen och vi gillade den. Vi skulle använda oss av det vi redan fått ihop i form av fakta och vi kunde använda oss av den erfarenhet Emma har från sitt liv som mamma till en pojke med Asperger syndrom. Simon skulle finnas med på varje händelsekort, samt att fakta skulle finnas med, tips och råd hur man skulle kunna anamma dessa erfarenheter skulle även det finnas med. VI började med att göra två händelsekort klara för granskning. Då fick vi mail av vår handledare som tyvärr inte kunde handleda oss för tillfället och vi fick då rådet att maila en annan person som kunde hjälpa oss framåt. Vilket vi naturligtvis gjorde. VI var jätte nöjda med våra händelsekort, designen var snygg och händelserna med Simon fanns med och den viktiga faktan och en liten ruta med visste du att, men här tog det stopp igen.
Nu var vi alla trötta, ledsna och hade stor lust att ge upp allt, hoppa av KSM och ta första bästa jobb och aldrig mer tänka på Linköpings Universitet. Väggen var precis framför näsan på oss alla tre. VI var så nöjda och är fortfarande nöjda med det vi gjort och kanske skulle vi skitit i allt och bara fortsatt vår väg framåt, men vi var samtidigt inte beredda att ge upp, vi vill ha vår examen.
Kritiken denna gång bestod i att finns verkligen Asperger, med tanke på den debatt som hållits för ungefär ett år sen när DSM manualerna i USA tog och ändrade diagnoskriterier inom Autism spektrum diagnoser. Sen så fick vi höra att vi faktiskt inte visste något om detta eftersom vi inte är utbildade inom det och på så sätt är noviser. Till viss del helt sant. Därför kunde vi inte fortsätta med våra händelsekort eftersom vi inte var utbildade psykologer och inte heller hade ett gäng psykologer bakom oss. Även här förstod vi nog vad som menades. VI fick förslaget att göra en utställning. Här var väggen en millimeter från nästippen. EN utställning på denna korta tiden som är kvar? Hur tänkte du nu? Efter en tids diskussion så insåg vi att vi hade lite olika vision på vad en utställning är och vad den kan vara. Vi brinner alla tre för utställningar på ett eller annat sätt. Handledaren ville att vi bestämde oss på en gång. Vi tittade på varandra och tänkte att om vi gör det på vårt sätt så kan det bli bra. Vi fortsatte diskussionen efter mötet och gjorde en tankekarta på vad och hur vi skulle lägga upp arbetet för vi visste att det skulle bli intensivt. Möte med redaktionsgruppen och där ansåg handledaren att vi skulle gå tillbaka till manualen Emma och Kristianne tänkt göra från början, men där blev det stopp och vi ansåg NEEEEJ, det finns inte en chans i världen. Vi ska göra vår utställning.
Så här är vi nu, vi började med att diskutera vad vi faktiskt ska ha med i den lilla informationsutställningen vi nu ska göra. VI kan fortfarande använda endel av det materialet vi redan samlat (Puh). Vi tog kontakt med olika personer för intervju och en intervjuperson nappade, pedagogen som omnämns i ett inlägg här nere. Vi arbetade med frågor att ställa till pedagogen (9/4-15). Vi arbetar även med fakta ramar om ritprat/sociala berättelser, tydliggörande pedagogik och scheman timstock. Samtidigt har vi nu mailat alla handledarpersoner som varit inblandade för att få svar på vem vi ska vända oss till vid frågor. VI skriver även 75 % rapporten som ska vara inlämnad fredag den 10/4-15. Ett brev till vårdenheter och andra intressanta enheter har komponerats och ska skickas ut så fort vi känner oss redo.
VI hade inte tänkt att fokusera på formen av utställningen i tidigt skede, men då den kom infarandes på ett bananskal ansåg vi att det bara är att tuta och köra.
Allt började med att Kristianne och Emma tänkte göra en manual för museer riktat till barn med asperger/autism, det bestämdes redan under hösten 2014. Uppsatsförslaget blev ändrat vilket gjorde att manualens arbete inte kunde använda uppsatsarbetet som bas. I december berättade Joel att han inte fått någon praktik och både Emma och Kristianne sa att häng med oss om du vill! Joel hade då under hösten tillsammans med Arvid skrivit en uppsats om E-sport.
Här ändrades arbetet för första gången till att bli en barnbok som skulle behandla hur Hund och Robot gick på museum. Arbetet fortskred med definitioner om hur vi skulle göra, hur figurerna skulle se ut, ett basmanus till boken och även ett bildmanus. Boken blev totaldissad. Vi hade då under en längre period arbetat med att ta fram både en hund och en robot som vi ansåg passade i boken. Vi hade gjort klart ett manus som naturligtvis behövde finjusteras, men ändå hade sin struktur. Vi visste hur vi skulle rita varje bild och vi visste vad vi skulle ha för fakta. När boken blev överkörd kände vi oss minst lika överkörda. VI fick dock konstruktiv kritik och vår handledare ansåg att vi skulle göra händelsekort. Vi tänkte lite på ideen och vi gillade den. Vi skulle använda oss av det vi redan fått ihop i form av fakta och vi kunde använda oss av den erfarenhet Emma har från sitt liv som mamma till en pojke med Asperger syndrom. Simon skulle finnas med på varje händelsekort, samt att fakta skulle finnas med, tips och råd hur man skulle kunna anamma dessa erfarenheter skulle även det finnas med. VI började med att göra två händelsekort klara för granskning. Då fick vi mail av vår handledare som tyvärr inte kunde handleda oss för tillfället och vi fick då rådet att maila en annan person som kunde hjälpa oss framåt. Vilket vi naturligtvis gjorde. VI var jätte nöjda med våra händelsekort, designen var snygg och händelserna med Simon fanns med och den viktiga faktan och en liten ruta med visste du att, men här tog det stopp igen.
Nu var vi alla trötta, ledsna och hade stor lust att ge upp allt, hoppa av KSM och ta första bästa jobb och aldrig mer tänka på Linköpings Universitet. Väggen var precis framför näsan på oss alla tre. VI var så nöjda och är fortfarande nöjda med det vi gjort och kanske skulle vi skitit i allt och bara fortsatt vår väg framåt, men vi var samtidigt inte beredda att ge upp, vi vill ha vår examen.
Kritiken denna gång bestod i att finns verkligen Asperger, med tanke på den debatt som hållits för ungefär ett år sen när DSM manualerna i USA tog och ändrade diagnoskriterier inom Autism spektrum diagnoser. Sen så fick vi höra att vi faktiskt inte visste något om detta eftersom vi inte är utbildade inom det och på så sätt är noviser. Till viss del helt sant. Därför kunde vi inte fortsätta med våra händelsekort eftersom vi inte var utbildade psykologer och inte heller hade ett gäng psykologer bakom oss. Även här förstod vi nog vad som menades. VI fick förslaget att göra en utställning. Här var väggen en millimeter från nästippen. EN utställning på denna korta tiden som är kvar? Hur tänkte du nu? Efter en tids diskussion så insåg vi att vi hade lite olika vision på vad en utställning är och vad den kan vara. Vi brinner alla tre för utställningar på ett eller annat sätt. Handledaren ville att vi bestämde oss på en gång. Vi tittade på varandra och tänkte att om vi gör det på vårt sätt så kan det bli bra. Vi fortsatte diskussionen efter mötet och gjorde en tankekarta på vad och hur vi skulle lägga upp arbetet för vi visste att det skulle bli intensivt. Möte med redaktionsgruppen och där ansåg handledaren att vi skulle gå tillbaka till manualen Emma och Kristianne tänkt göra från början, men där blev det stopp och vi ansåg NEEEEJ, det finns inte en chans i världen. Vi ska göra vår utställning.
Så här är vi nu, vi började med att diskutera vad vi faktiskt ska ha med i den lilla informationsutställningen vi nu ska göra. VI kan fortfarande använda endel av det materialet vi redan samlat (Puh). Vi tog kontakt med olika personer för intervju och en intervjuperson nappade, pedagogen som omnämns i ett inlägg här nere. Vi arbetade med frågor att ställa till pedagogen (9/4-15). Vi arbetar även med fakta ramar om ritprat/sociala berättelser, tydliggörande pedagogik och scheman timstock. Samtidigt har vi nu mailat alla handledarpersoner som varit inblandade för att få svar på vem vi ska vända oss till vid frågor. VI skriver även 75 % rapporten som ska vara inlämnad fredag den 10/4-15. Ett brev till vårdenheter och andra intressanta enheter har komponerats och ska skickas ut så fort vi känner oss redo.
VI hade inte tänkt att fokusera på formen av utställningen i tidigt skede, men då den kom infarandes på ett bananskal ansåg vi att det bara är att tuta och köra.